Endre Nemes

Endre Nemes formades till konstnär i den centraleuropeiska kulturmetropolen Prag och kom som flykting till Sverige 1940. Nemes upplevde sig som en outsider, men fick stor betydelse för många, bl.a. Ulf Trotzig som hade honom som lärare på Valands konstskola i Göteborg. Under åren som föreståndare på Valand, 1947-1955, var Nemes omstridd och kritiserades för att han bröt med den göteborgska kolorismen. Samtidigt fostrade Nemes en mängd begåvade konstnärer bl.a. Erland Brand, Acke Oldenburg, Bengt Olsson, Ulf Trotzig, Jörgen och Olle Zetterquist m.fl. Nemes konstnärskap följde en annan väg än den gängse i Sverige. Han var en nyskapare, ofta omstridd och alltid kompromisslös. Nemes figurer består av symboler och minnen. Han målade i hög grad fantastiska målningar ofta med harlekiner och urverk. Ett återkommande motiv hos honom är leddockor och marionetter – sårbara varelser utan själ. Tillsammans med narrar och harlekiner är de konstnärsfantasins tillgivna tjänare och portvakter till hans bildvärld. Målningen Leksaksdockan från 1945 är ett exempel på en ofta återkommande figur bestående av lådor, fack och föremål. Denna bildidé hade han från sin barndoms kringvandrande gårdfarihandlare, vilka var behängda med ställningar som bar upp alla varor de hade att sälja.
- FÖDD
  10 november, 1909 i Pécsvárad, Ungern
- AVLED
  22 september, 1985
- ÖVRIGT
  1947-1955, Föreståndare på Valands konstskola i Göteborg